Titta vad jag hittade!
Skit också! Affären stänger om 5 minuter. Jag trycker ned gaspedalen en liten bit till och hoppas att farbror polisen inte bestämt sig för att det är tillräckligt fint väder för att haffa några fortkörare just idag.
Eddie sitter i sin barnstol och sjunger Blinka lilla stjärna i högan sky, allt för att överrösta radion. Jag svänger in på parkeringen i alldeles för hög fart och kör nästan över en gammal tant med rullator som stapplar fram. I sista sekunden väjer jag undan och bromsarna skriker lite när jag stannar tvärt snett över två parkeringsrutor.
Eddie vill absolut inte ha hjälp ur bilen. "Kan själv mamma!" säger han irriterat när jag försöker lyfta honom och för att undvika ett raseriutbrott låter jag honom hållas. Man väljer sina krig.
När han väl är ute får jag i allafall ta honom i handen och jag småspringer mot ingången.
Inne i affären är det inte många kunder och kassörskan blänger surt på oss när vi kommer in.
"Vi stänger snart" säger hon snorkigt. Jo tack jag vet det. Varför tror du annars jag stressar så här? Jag grabbar tag i en kundkorg och skyndar iväg.
Mjölk, ost, bröd, tvättmedel, disktrasor, fläskfilé och.....och.....vad fan var det mer??? Hjärnan arbetar på högvarv när jag skyndar ned gång efter gång.
Eddie springer före och leker kurragömma. "Jaga mig! Jaga mig!" skriker han och tjuter av skratt. Jag slänger ett halv öga efter honom medan jag febrilt försöker komma på vad jag har glömt. Toalettpapper! Där har vi det! Jag tar ett paket av den mjukaste sorten och slänger ned den i korgen.
Kassörskan ser om möjligt ännu surare ut när jag lassar upp varorna på bandet och jag ser hur hon ideligen tittar på klockan bakom mig. Jo, jag vet att det är efter stängningsdags nu...
Då slår det mig. Vart är Eddie? Jag ler lite nervöst mot kassörskan och ser mig omkring.
Ingen Eddie. "Det blir 254 och 50." "Mhmm." Jag fipplar med plånboken samtidigt som jag hela tiden letar med blicken efter Eddie.
Mynten slinker ur min hand och rullar åt alla möjliga håll när de träffar golvet. Jag jagar efter dem så gott jag kan.
Då hörs en strålande glad liten röst.
"Mamma! Titta ja hitta!" Där står min lilla son Eddie, alldeles brun i ansiktet av choklad med ett lyckligt leende på läpparna och en halväten chokladkaka i handen.
Jag får tag på det sista myntet och reser mig sakta upp. Misstänker att min ansiktsfärg nu matchar kassörskans ansiktsfärg ganska bra men av två helt olika anledningar och nästan viskar fram.
"Jo, jag skulle vilja betala för den där chokladkakan också."
Eddie sitter i sin barnstol och sjunger Blinka lilla stjärna i högan sky, allt för att överrösta radion. Jag svänger in på parkeringen i alldeles för hög fart och kör nästan över en gammal tant med rullator som stapplar fram. I sista sekunden väjer jag undan och bromsarna skriker lite när jag stannar tvärt snett över två parkeringsrutor.
Eddie vill absolut inte ha hjälp ur bilen. "Kan själv mamma!" säger han irriterat när jag försöker lyfta honom och för att undvika ett raseriutbrott låter jag honom hållas. Man väljer sina krig.
När han väl är ute får jag i allafall ta honom i handen och jag småspringer mot ingången.
Inne i affären är det inte många kunder och kassörskan blänger surt på oss när vi kommer in.
"Vi stänger snart" säger hon snorkigt. Jo tack jag vet det. Varför tror du annars jag stressar så här? Jag grabbar tag i en kundkorg och skyndar iväg.
Mjölk, ost, bröd, tvättmedel, disktrasor, fläskfilé och.....och.....vad fan var det mer??? Hjärnan arbetar på högvarv när jag skyndar ned gång efter gång.
Eddie springer före och leker kurragömma. "Jaga mig! Jaga mig!" skriker han och tjuter av skratt. Jag slänger ett halv öga efter honom medan jag febrilt försöker komma på vad jag har glömt. Toalettpapper! Där har vi det! Jag tar ett paket av den mjukaste sorten och slänger ned den i korgen.
Kassörskan ser om möjligt ännu surare ut när jag lassar upp varorna på bandet och jag ser hur hon ideligen tittar på klockan bakom mig. Jo, jag vet att det är efter stängningsdags nu...
Då slår det mig. Vart är Eddie? Jag ler lite nervöst mot kassörskan och ser mig omkring.
Ingen Eddie. "Det blir 254 och 50." "Mhmm." Jag fipplar med plånboken samtidigt som jag hela tiden letar med blicken efter Eddie.
Mynten slinker ur min hand och rullar åt alla möjliga håll när de träffar golvet. Jag jagar efter dem så gott jag kan.
Då hörs en strålande glad liten röst.
"Mamma! Titta ja hitta!" Där står min lilla son Eddie, alldeles brun i ansiktet av choklad med ett lyckligt leende på läpparna och en halväten chokladkaka i handen.
Jag får tag på det sista myntet och reser mig sakta upp. Misstänker att min ansiktsfärg nu matchar kassörskans ansiktsfärg ganska bra men av två helt olika anledningar och nästan viskar fram.
"Jo, jag skulle vilja betala för den där chokladkakan också."
Kommentarer
Postat av: marie
Fint driv i texten. Söt liten historia.
Postat av: Hanna Tolander
Prosan känns väldigt genomtänkt och det gillar jag. Många kontemporära uttryck som t ex "farbror polisen".
Sura kassörskan fick mig sååå glad att jag bor på landet och känner alla i "min" butik.
Välskrivet!
Trackback
